Vila i frid

Jag är verkligen i mitt esse när jag är här i Florida. Livet leker. Men i för ett par dagar sedan lekte inte livet så värst. Min man väckte mig och ställde sig på knäna framför min sida av sängen och sa medans han la sin hand över mig: "förlåt att jag väcker dig men jag ville inte att du skulle läsa det här på familjechatten. Jag är hemskt ledsen älskling men din mormor har dött" 

De första sekunderna var det som om jag inte kunde känna någonting. Jag kände mig liksom tom. Men sen kom det. Tårarna, dem flödade. Jag grät mer än jag kunde ha förväntat. Jag hade ingen mormor längre! Jag kände mig så tom, så fattig. Sen var jag tvungen att berätta för barnen också. Ush, det var verkligen ingen rolig dag. 

Jag är glad över att jag fick säga "hej då" till mormor innan jag åkte på semester. När hon såg att det var jag som kom och hälsade på så blev hon så glad och sträckte ut båda armarna och sa: "nä men det är ju min gulla som är här och hälsar på"  

Nu när det har gått ett par dagar sedan den tråkiga nyheten och vi försöker att inte tänka att vi inte har någon mormor/gammelmormor kvar. Hon ÄR ju kvar, hon lever i våra minnen!
 Vi ses snart min älskade mormor 
  • Alla

Gillar

Kommentarer