Utmaning

Jag har känt nu ett bra tag att step klasserna börjar bli för lätta och jag har känt ett behov av en utmaning. Jag har därför försökt att ta i mer, hoppa högre och ta ut rörelserna riktigt ordentligt men inte ens det har känts som en tillräckligt stor utmaning. Har alltid kört med den lägsta lådan man kan ha och det har vart tungt nog när jag har kämpat mig ner ca 50 + kilon.

Har nu länge velat höja brädan ett snäpp och för ca 1 månad sedan så försökte jag göra det. Jag hade som ambition att i alla fall höja brädan under halva passet och sedan sänka igen för att nästa klass kanske ha den högre under en längre tid. Efter ca 3 minuter så sa jag till mig själv lite desperat att "ok kanske 10 minuter i alla fall!" Men jag höll bara ut i ca 5 min och sen sänkte jag lådan till lägsta igen och tänkte att "fy det där går ju inte!" Men jag kände mig riktigt deppig under resterande delen av det passet. Jag brukar aldrig lyssna på mina ursäkter, jag brukar alltid pusha på men det orkade jag inte denna gång. Jag tillät mig själv lyssna på den dåliga propaganda mina ursäkter utförde mellan mina öron. Under ett par veckor till så körde jag med lägsta brädan men det kändes inte riktigt rätt. Jag kände mig lite som om jag hade gett upp hoppet.

Men i morse sa jag till mig själv att "nä vet du vad, idag ska brädan höjas, om jag så ska dö på kuppen!" Sagt och gjort, jag höjde brädan redan från start och så tänkte jag att jag faktiskt ska hålla ut dem där 10 minuterna som jag försökte hålla ut förra gången men under passets gång så kom jag till insikt att jag ju faktiskt orkar hålla ut hela passet, banne mig! "Ja det orkar jag ju faktiskt", tänkte jag för mig själv. Om jag har orkat studsa runt på den här brädan när jag har vägt ca 120-130 kilo så banne mig orkar jag det nu också och vet ni vad, jag höll ut HELA klassen! En hel timme! Jag sökte en utmaning och jag tog chansen idag och den utmaningen var inte ens jobbig! Ok den var jobbigt men jag fick så mycket energi av att veta att jag orkade!
"Klart jag orkade. Jag är ju stark! Har jag hoppat runt med alla dem där kilona och orkat träna så hårt som jag tränat, klart jag orkar höja brädan! Klart jag orkar stå ut en timme! Klart jag orkar att hoppa högre än jag nånsin orkat hoppa förut!"

Med dem positiva tankarna dunkandes mellan mina öron så vet jag faktiskt inte vart detta ska sluta. Jag kommer aldrig att sänka brädan igen!

Gillar

Kommentarer