No guts no glory

Den här helgen har det verkligen handlat om "no guts no glory"! I lördags sprang jag tillsammans med några av mina team kollegor här på Isikost Tough Viking!! Det var det mest fantastiska och det mest underbara samt det mest jobbigaste jag någonsin gjort i hela mitt liv!!!

Min man frågade mig efter loppet om det här var väl ända inte så jobbigt som att föda två barn med kejsarsnitt och min enda tanke var att jag föder hellre 20 ungar till med kejsarsnitt! Så jobbigt var det!! Jag var tvungen att upprepa orden "no guts no glory" för mig själv hela tiden för att orka. Innan loppet hade jag en skräckblandad förtjusning när jag såg hur folk började sina lopp och när jag såg de som hade sprungit färdigt sina. Ska jag erkänna så var det mer skräck än förtjusning hehe. Jag önskar att jag hade gått banan dagen innan för att veta vad som skulle komma näst. Nu var det lite fysiskt påfrestande att inte veta hur långt man skulle springa och hur jobbigt det skulle vara

Mina inre demoner

Jag kämpade också med mina inre demoner. Dem demonerna som säger till mig att jag är för tung och jag orkar inte det här. Sist jag gjorde något liknande så sprang jag LCHF loppet på 5 km och då vägde jag 118 kilo. Jag var så lycklig att jag hade gått ner från ca 123 kilo så jag belönade mig med att springa 5 km. Trodde jag skulle dö då. Jag kämpade med samma känslor nu under Tough Viking. Jag kände mig som tjejen som vägde 118. Jag undrade vad jag egentligen höll på med. Var tvungen att hela tiden tysta ner dem där demonerna som ville få mig att avbryta loppet. För mig att avbryta loppet är ju aldrig en "option"! Då dör jag hellre på banan så ambulansen får komma än att jag ska avsluta ett lopp. Aldrig i livet!!

No guts, no glory

Som sagt, mantrat som gick hett i huvudet var just det, "no guts no glory" För det är ju faktiskt så. Ger man inte sitt hela allt ja då blir det ingen glory! Nu kunde jag ta emot min medalj med stolthet av att jag klarade det jobbigaste jag någonsin gjort. Jag må ha kravlat in i mål men i mål kom jag! Det här var verkligen ett mandomsprov som hette duga men nu har jag bevisat att jag, japp, lilla jag faktiskt är en riktigt Tough Viking jag med! Nu när jag har klarat av detta gigantiska mål i livet undrar jag bara vad mer jag kan klara av?!

Efter loppet blev det middag med tjejerna på Villa Källhagen. Underbart gott och trevligt! Kan verkligen rekommendera den restaurangen!

  • Alla

Gillar

Kommentarer