Ja jag har ju nämnt det någon gång eller två att det här med
MS både är en förbannelse och en välsignelse, allt i ett liksom. Jag gillar ju inte att fokusera på de negativa sakerna i livet utan jag håller mig på den positiva sidan istället. En utav de skäl till varför det kan ses som en välsignelse är därför att jag måste bli mycket bättre att lyssna till kroppen hur den mår. Är jag redan trött så kanske jag inte behöver göra världens mest noggrannaste storstdädning just idag eller hinna med alla de trehundrafemtioelva sakerna jag hade tänkt att göra idag utan jag får helt enkelt säga stopp och belägg, nu behöver jag vila, sätta mig en stund och ta det lugnt. Det är något som jag aldrig i hela livet vart duktig på. Många gånger så kommer jag på mig själv med att
"ja just det, jag har inte suttit ner en endaste gång idag sen jag åt frukost i morse och nu är kl typ 20 på kvällen"! Men nu är det
stopp med det. Idag tex, alldeles nyss, när det var dags för mellis. Jag hade inte städat klart men jag var urtrött och och det var dags att käka något så då sa jag till mig själv att nej vet du vad, jag ska ta min mellis i sängen! Så här sitter jag nu och njuter av lite gott att tugga på, trött efter dagens alla bravader och träning men glad för att jag tar mig tid för mig själv och faktiskt lyssnar på min kropp. Känner hur energin sakta men säkert börjar komma tillbaka.