Min röst tystnade

Luften gick som ur mig

Min röst tystnade. Jag har inte skrivit något sedan i torsdags. Jag hade ett inlägg på lut som jag tänkte skriva i fredags men luften gick som ur mig när det där fruktansvärda onda hände i vår vackra huvudstad i fredags. Helt plötsligt kändes det som om det jag hade att säga inte längre spelade någon roll. Det jag hade att säga var knappt ens som en brödsmula jämfört med det som mina medmänniskor i vår vackra huvudstad Stockholm var tvungna att gå igenom. Luften gick som ur mig. Min röst tystnade. Jag tror att många känner igen sig i hur jag kände/känner mig.

Jag har inte lidit någon personlig förlust av någon jag känner men jag känner flera som var i Åhlens huset och på gatan när lastbilen for fram. Men jag kunde lika gärna ha förlorat min man den dagen! Han skulle nämligen gå till Åhlens till just den disken där lastbilen for igenom rutan för att köpa mig ett smink som jag behövde. Jag hade bett han köpa den någon dag innan men jag skulle påminna honom innan han åkte hem från jobbet som ligger ca 100 meter där ifrån så att han inte glömde. Jag hade jobbat natten innan och jag var så trött att jag inte kom ihåg att påminna honom. Min man hade skjutsat mina föräldrar till Arlanda kl 02.00 samma natt så han var så trött så han valde att åka hem en timma tidigare i fredags istället så han glömde också. Annars hade han vart precis där exakt när det hände! Det är fruktansvärt skrämmande när jag tänker på det! Det kunde lika gärna vart jag som mist någon jag älskade! Mina tankar går till dem som faktiskt miste någon. Jag lider med dem! Deras älskade person kom inte hem den dagen

Fortsätta framåt

Det har nu gått ett par dagar och lidandet är långt i från över för de mest drabbade. Känslorna som far igenom mig är att vi måste fortsätta leva. Vi måste fortsätta leva normala liv. Vi får inte vara rädda och låsa in oss. Vi måste gå till jobbet, till skolan, åka på semester och leva våra liv. Det är lättare sagt än gjort. Personligen skämdes jag nästan när jag gick och tränade i lördags morgon. Det kändes lite osäkert om det var ok att redan fortsätta som vanligt. Var det för tidigt liksom?

Idag är det måndag. En passande dag att börja om på nytt. Börja leva normalt igen. I alla fall för oss som inte mist någon personligen. Vi måste fortsätta att leva. Pusha genom livets svåra stunder. Leva våra liv normalt. Visa dessa idioter som gör såna här hemskheter att vi inte är rädda. Dem ska inte hindra oss. Jag väljer, dock med stor sorg i hjärtat för de som mist någon och för alla de skadade, att fortsätta pusha. Att fortsätta leva mitt liv. Det är en ny dag, en ny vecka och nya tag. Nu tar vi nya tag vänner

 

Gillar

Kommentarer