I'm a poser!

 

Ja det är jag faktiskt. Kom underfund med det under min träning i dag – shit jag är en poser jö!

Kanske inte den sortens poser som kör snygga BMW och Mercedes, har snyggaste klockan, det senaste från Barbour och Tiger och den största TV hemma och så bor de i en sunkig liten lägenhet i något miljonprojekt. Nej, definitivt inte en sån poser! (Ps. Inget fel att bo där men du förstår vad jag menar, hoppas jag hehe Ds.)

Men jag är den sortens poser som tar till alla hjälpmedel jag kan för att klara av att vara stark, att kämpa på varenda sketna dag, i ur och skur, fast jag är sket trött, fast jag inte vill, har lust eller är superslö.

Vad menar jag? Jo, ibland är man inte så stark som skenet kanske ger. Man kanske tvivlar på allt, är redo att totalt lägga ner allt som har med träning och att äta rätt att göra och så kanske man vill smälla i sig en fet big mac, en hel stor pommes och avsluta med en stor härlig jordgubbsmilkshake……….slurp!

…..MEN man gör inte det? Skälen är förstås många men ett grundläggande skäl för mig i alla fall är att det helt enkelt inte värt att få njuta i 5 minuter för att sedan få betala priset för det med viktuppgång och ont i magen och ångesten efter över vad man har gjort.

Men vad gör man då för att ta sig ur det? Jo, det är här min poser grej kommer in. Känner mig lite som en poser för att jag ibland när motivationen tryter, tar till andra ytliga saker för att motivera mig själv till att träna. Jag har valt att totalt omringa mig själv med grejer som ger en motivation. Det kan tex vara att följa andra tränande människor på bloggar och Instagram, att ha motivationskläder till hands, mobilfodral som ger en motivation, bakgrundsbilder på mobilen, bilder på hur man vill se ut, snygga träningskläder, bra musik, pre-workout, Celsius etc etc. Listan kan göras lång.

Men är det att vara en poser? Njae, en bra poser kanske då : ) Som jag ser det så är jag ibland inte så stark som det kanske verkar som jag sa tidigare men med alla dessa andra ytliga grejer så blir jag stark. Jag väljer bort ursäkterna i mitt huvud och ger den där lilla djävulen som sitter på ena axeln och vill att jag ska smälla i mig något förödande - en käftsmäll helt enkelt. Varför? Jo för att alla dessa ytliga poser grejer, tex en t-shirt där det står Just Do it på, ger mig ny förnyad styrka och framför allt en påminnelse om vad som måste göras. Därför, när jag tidigare idag slet på gymet och tittade mig i spegeln och tyckte att bara ’shit vad gör jag här, ser så fet ut och jag vill bara hem och dö’ typ, då tittade jag på min telefon och bakgrundsbilden och såg texten. ”I CAN I WILL” och då tänkte jag: ”det är klart jag kan, och jag SKA! Nu fortsätter jag att kötta på och innan jag vet ordet av så kommer jag att se något resultat någonstans, antingen på vågen, eller på kläderna men jag ska i alla fall fortsätta", och så gjorde jag det!

Så mina slutliga visdomsord blir: ”If being a poser is wrong, then I don't want to be right”   Följ gärna mig och min blogg på någon av följande portaler:
// <![CDATA[ var hr_currentTime = new Date();var hr_timestamp = Date.parse(hr_currentTime.getMonth() + 1 + "/" + hr_currentTime.getDate() + "/" + hr_currentTime.getFullYear()) / 1000;document.write(''); // ]]>  
  • Alla

Gillar

Kommentarer