Emotionell berg- och dalbana

 

MITT HUMÖR: I går morse när jag vaknade så vaknade jag för en gång skull på rätt sida av sängen fast det t.o.m var måndag. Jag kände mig ganska utvilad och jag var på bra humör. Jag satte på lite bra musik i lurarna sprang upp och ner för trapporna till tvättstugan ett par hundra varv och det gjorde liksom ingenting för jag var ju väldigt glad för någon anledning. Sen drog jag i väg till gymet för lite styrka och ett spinning pass och jag var fortfarande på bra humör.

MIN DIAGNOS: Men sen efter lunch så fick jag ett samtal från min neurolog. Jag hade ju vart och gjort en magnetröntgen på min hjärna och ryggrad för ett par veckor sedan. Jag har ju MS och de måste kolla med ett par månaders mellanrum om man fått mer inflammationer på hjärnan eller ryggraden.

Ända sedan min diagnos hösten 2014 och sedan jag gjorde en magnetröntgen sist i September 2014 så har jag genom väldigt mycket läsning insett att kosten verkligen är AoO för att leva ett drägligt liv med MS. Jag har sedan upptäckten inte haft något mera skov för så fort jag fått det bekräftat att det var MS så var jag på och kollade kosten på en gång. Jag ska bland annat hålla mig borta från gluten och mjölkprodukter och det är något jag verkligen gjort. Sen ska jag också få i mig en drös med antiinflammatoriska grönsaker och frukter vilket jag också ökat på drastiskt i mitt liv. Än är jag inte där jag vill vara med kosten till 100% men jag är på god väg, ca 75% skulle jag gissa. Min bromsmedicin hjälper också säkert till en hel del.

RESULTATET: Så, när neurologen ringde igår för att ge mig mitt resultat så blev jag liksom tom i själen. Han sa att alla de inflammationer jag hade på hjärnan sist i höstas nu är borta. Det tillskriver jag en mycket förbättrad kost och min medicin och jag är otroligt glad för att det åtminstondet inte finns några inflammationer där MEN det fanns en inflammation som var lite över 1 cm på ryggraden! När han sa det så tog det mig tillbaka till hela allt när det började, när jag låg på sjukhuset helt ensam och fick min diagnos av läkare som skulle behöva gå en kurs i empati och medkänsla. Hopplösheten liksom tog ett rejält grepp över mig efter det samtalet. Jag kände mig som sjuk människa, en vekling, inte så odödlig som jag gärna försöker intala mig själv att jag är. Inte lika stark du vet. Jag kände mig väldigt liten!

Nu var jag inte längre lika glad. Det var som om all luft gick ur mig. Jag spenderade resten av gårdagen i ett ganska apatiskt tillstånd. Så många känslor men samtidigt inga alls och samtidigt ville jag bara gråta, hela tiden och för allt. Jag ska nog erkänna att det faktiskt kom ett par tårar men jag försökte trösta mig med att nej, i det stora hela så var det ju faktiskt ett bra resultat. Alla andra inflammationer hade ju försvunnit. Det är ju faktiskt jättebra!!!

Jag hade bokat in mig på ett Piloxing pass i går kväll och det var nog bra att jag gick. Fick ur mig lite negativa känslor medans jag boxades under klassen och jag tänkte att min motståndare var allt negativt som fanns i mitt liv. När jag kom hem från gymet en andra gång så var jag fortfarande ganska apatisk och typ deprimerad och jag la mig ovanligt tidigt för att vara jag. Ni som känner mig vet att jag har eviga problem med att lägga mig i tid fast jag predikar hur viktigt det är med sömn hehe

TACKSAMHET: Men idag har jag rest mig igen, om än krokigt men jag är på väg upp i ett upprätt tillstånd rent psykiskt. Jag är väldigt tacksam för att jag bara har en pågående inflammation i kroppen för tillfället, jag har fått en intensiv kur med cortison i 3 dagar nu som ska ta bort den och förhoppningsvis de skov som kanske kommer att komma p.g.a inflammationen i ryggraden. Men jag är tacksam för att jag inte fått uppleva något obehagligt skov än i alla fall. Jag är tacksam för min medicin och för att jag hittat all information om bra antiinflammatorisk kost och jag är mer än 1000% mer beslutsam att hålla mig till den sortens kost för att förhindra fler MS symptom. De finns faktiskt hundratals människor som har blivit helt symptomfria just pga av enbart byta kost och de slipper även att ta mediciner!!

BESLUTSAMHET: Så det är en bana jag tänker vandra på med stora och beslutsamma steg! Jag tänker också inte stå i min egen väg så att säga. Klart att en sådan upptäckt i min ryggrad gör mig ledsen och deppig typ men nej, jag kan inte fastna där. Fastnar jag i en spiral som är på väg mot botten så kommer jag också att må som botten. Jag vill må bra, trots min MS och det tänker jag göra. Jag tänker ta tillvara på alla de stunder som är bra i mitt liv, alla de stunder som jag inte har några skov, vara glad för att det ju faktiskt kunde vart värre, vara glad för att jag upptäckt att jag med kosten kan läka mig själv och slipper vara i sjukvårdens våld helt och hållet, no offense ;) och jag tänker fram för allt att le. Le? Varför? Jo för varför ska jag gå runt och sura??? Det blir ju inte bättre för det! Jag har för mycket att vara tacksam för plus att om jag ler så är det som om jag ger min MS fingret och det får jag någon slags satisfaktion från.

Så gott folk, ni som orkat hålla ut och läsa allt det här. Ni är värda en eloge! Önskar jag kunde krama var och en av er. Shit happens i allas liv, men ALLT hänger på hur vi tar det. Det finns 2 bilder som alltid surrar i mitt huvud och de är dessa två:

  PUSS OCH KRAM PÅ ER!!    
Följ gärna mig och min blogg på någon av följande portaler:
//  
  • Alla

Gillar

Kommentarer